Thursday 9 April 2015

Shloka 12 & 13

तस्य सञ्जनयन्हर्षं कुरुवृद्धः पितामहः
सिंहनादम्  विनद्योच्चैः शङ्खंदध्मौ प्रतापवान् ll (श्लोक १२)

ततः शङ्खाश्च भेर्यश्च पणवानकगोमुखाः
सहसैवाभ्यहन्यन्त स शब्दस्तुमुलोऽभवत् ll  (श्लोक १३)

Tasya sanjayanyanharsham kuruvridhah pitamahah
Sinhnadam vindyochchaih shankhdadhyamau pratapwaan ll (Shloka 12)

Tatah shankhasch bheryasch panwaanakgomukhaah
Sahsaaivaabhyahanyant sa shabdsattumuloabhavat ll (Shloka 13)

Morphophonology (संधि - विच्छेद)

Tasya sanjayan yanharsham kuru vridhah pitamahah
Sinh nadam vindyo chchaih shankh dadhyamau pratapwaan ll (Shloka 12)

Tatah shankhasch bheryasch panwa anak gomukhaah
Sahsaaivaa bhya hanyant sa shabdsat tumulo abhavat ll (Shloka 13)

Commentary

(In the meantime) to delight him (Duryodhana) the mighty Grandfather (Pitamah: Bhisma – Commander of Kauravs’ army) roaring aloud like a lion, blew his Conch (Shankh – शङ्ख). Blowing Conch was symbol of Salute for the War. (Shloka 12)

With this many Conches (Shankha), Kettle – Drums (Bherya), Cymbals (Panwa), Double – Drums (Anak) and Trumpets (Gomukha) were sounded together and the tumulus voice of these (musical) instruments resonated everywhere. (Shloka 13)


No comments:

Post a Comment